Månad: februari 2013

…för övrigt deprimerande att denna blogg enbart handlar om ointressanta studier men det är en helt annan historia som inte heller finns.

Jag har varit helt lugn fram tills ikväll. Man har blivit luttrad förvisso. Men jag har varit ovanligt lugn fram tills just för någon timme sedan då jag blev nervös. Imorgon ska jag skriva tenta. Det känns alltid som ett berg man inte kan komma över. Det är monumentalt. Man vet att det är över om ett dygn. Det hjälper inte känslan som dränerar kroppen på allt. Som att det inte finns en sjö att landa på i dalgången på andra sidan. Som att det bara är mer barmark. Det hade varit fint om där fanns en sjö.

På fredag har jag möjligen den svåraste tenta jag kommer att ha skrivit hittills i mitt liv. Ämnet är intressant. Men också abstrakt, luddigt och får en att ifrågasätta även de mest grundläggande sanningar man har. Idag har jag gått runt, runt i min lägenhet och pratat för mig själv om diskursiv demokrati och instrumentell rationalitet kontra kommunikativ rationalitet. Vilken gubbe med skägg ansåg att vad var fördelaktigt kontra vilket? Ja, ni hör ju. Man låter ju som en galen person när man gestikulerar för sig själv. Jag låtsas att jag förklarar för någon annan och förklarar således för mig själv. Även det en teori inom deltagardemokratin. Deltagandet främjar den egna utvecklingen. Tänkare som Jean-Jaques Rosseau och John Stuart Mill talar sig varma om hur deltagandet har så kallade önskvärda och eftersträvansvärda effekter på den egna utvecklingen. På vanlig svenska: Deltar man i ett val stärker det ens känsla för deltagande, försöker man lära sig något och förklarar det man vill lära sig för någon annan förstår du samtidigt själv vad du säger. Så jag går runt och förklarar för mig själv vad jag behöver lära mig samtidigt som jag studsar en musarmsboll på golv och väggar runt om kring mig i min 27 kvadratmeter stora lägenhet. Det är vad jag har gjort idag. Grannarna under mig har således hört någon gå runt och prata med någon Jean-Jaques och John Stuart samtidigt som han verkar jonglera en apelsin.

Så jag har tagit mig an mer jobb parallellt med studierna. Det är inte en nyhet såklart. Men mängden jobb är en nyhet. Det är mer och det är ett måste. Jag har tills nu haft lyxen att välja eller tacka nej. Men den lyxen har jag inte längre. Det är väl dags att vakna upp och inse att man inte har någon lyx alls när man måste dricka särskilt te för att det visslar när man pissar.

Det känns inte som något jag var beredd på. Dricka särskilt te gör man när man är vuxen, har struntat i att raka sig och det har fått konsekvenser. Om jag struntar i att raka mig händer det praktiskt taget ingenting. Om jag inte rakar mig ger det inga som helst konsekvenser för mitt ansikte. Den typ av bristande behåring talar vi om. Hur kan jag vara vuxen?

Härom dagen var det alla hjärtans dag. Faktum är att jag inte riktigt tänkte på att det var alla hjärtans dag förrän det ringde på dörren. När jag öppnade blev jag ytterst medveten om vilken dag det var. Vi ska ha en sak klart för oss, att det ringer på min dörr är högst ovanligt. Det händer helt enkelt aldrig. Så jag är redan överraskad innan jag öppnar dörren.

Jag önskade att jag hade varit mer förberedd när jag såg vem det var. Sedan en tid har det nämligen varit stopp i mitt avlopp. Handfatet i badrummet, närmare bestämt. Så jag felanmälde det och svor och gnällde till den som ville lyssna över hur lång tid det nu skulle ta för hyresbostäder att bemöda sig höra av sig. Och helt riktigt, de hörde aldrig av sig. Men de ringde på dörren. Där stod en ung och söt tjej, i min ålder eller kanske lite äldre, i full rörmockarmundering och förkunnade att hon minsann skulle komma in och rensa mina rör.

Jag hann fundera på hur många filmer som börjat på det viset innan jag happlande släppte in henne i vad som mest kan kallas som en pygmés garderob men som på mitt bostadskontrakt kallas för en hall. Då var jag väldigt medveten om att det var alla hjärtans dag. Jag var väldigt medveten när hon sade att kranen ”satt lite hårt” och undrade om jag hade märkt det. Jag svarade att jag inte hade någon aning om att den var hård, som om jag var den starkaste personen på kvarteret Forskaren.

När hon förklarade att hon bara skulle hämta något i bilen hoppade jag snabbt in i badrummet för att studera mig själv i spegeln. Slitna joggingbyxor och oduschat hår stirrade tillbaka på mig. Men det syntes inte att jag drack särskilt te. Eller att jag inte hade rakat mig.

Jag vet inga filmer som börjar så här.