Jag måste göra om den här sidan till något mer CV/portfolio-liknande. Men finns tiden? Finns orken?
Nej.
Och nej.
Inget av allt annat jag ska göra blir ju gjort heller så arbetet i sig behöver ju inte skämmas i sin ofullständighet.
Jag hinner inte ens läsa i den annars så bra boken Tre sekunder av Roslund & Hellström.
En sidouppgift i socialpsykologi som var väldigt liten och löst hållen. Man skulle reflektera över innehållet i boken Den kultiverade människan av Jonas Frykman och Orvar Löfgren utan några egentliga akademiska krav. Jag skrev så här:
Människan och tiden – En personlig reflektion
Jag tolkade denna uppgift som en personlig reflektion med hänvisning till vad jag läst, snarare än en kronologisk redogörelse. Det som framförallt slår mig och som fastnar mest på min näthinna är diskussionen kring människan och tiden i boken Den kultiverade människan (Frykman och Löfgren 1979). Det gav ett bestående intryck hur människan förr hade ett helt annat synsätt på tidens gång, hur man mätte den och hur den påverkar och förändrar oss.
Förr mätte man tid med hjälp av tydor och märken av naturen (s. 23 1979). Siffror och datum existerade inte än utan man levde efter naturens lagar. En arbetsdag var inte från ett klockslag till ett annat utan helt enkelt så länge som solen stod på himlen. Detta gjorde följdaktligen att arbetsdagarna på vintern blev kortare. Något som jag kan tycka är logiskt då kroppen behöver mer energi för att verka i vårt land de kalla vintermånaderna och således kan man säga att solens timmar är i korrelation med vad vår kropp är i stånd att prestera. Bonden använde sig av fler årstider förr än vad vi gör idag. Det fanns i skåne till exempel ett annat namn för vår: framtiden. Sedan följde sommaren, skördetiden, efterhösten, vintern och senvintern (s. 23 1979). Man delade också upp dagen i olika tidslängder beroende på arbetet som utfördes och när det blev klart (s. 24 1979).
Det diskuteras i boken om hur när naturen blev naturlig gick den gammeldags tiden i graven (Frykman och Löfgren 1979). Till en början kunde bönder inte klockan men såg det inte som en börda. De tittade förbryllat på stadsmänniskorna när de skulle sluta arbetet klockan 17. Det var alltså inte en naturlig övergång så till vida att människorna ville lära sig räkna dagens timmar. Det var snarare industrialiseringen av så småningom även böndernas dagsverk som gjorde att de också tvingades lära sig klockan. Som med så många andra saker uppstår alltså behovet av tiden på grund av arbetet, på grund av ett skapat behov. Inte på grund av att behovet fanns där från början. Detta speglas också i hur åkrarna så småningom behövde delas in i särskilda fält av särskild storlek. Även råvarorna som de enkla bönderna odlade för sin egen överlevnad var nu industri. Åkern skulle plöjas vid en viss tid, på ett visst sätt och i ett visst mönster, och inte alltid när skördetiden inföll. Namnen försvinner från vardagen och ersätts med siffror som är enklare att systematisera och föra statistik över.
Idag har antalet årstider krympt till fyra. Sommar, höst, vinter och vår. Dagen är inte indelad i när solen står på himlen. Klockan åtta på morgonen, även på vintern då det är mörkt så dags, ska man gå till jobbet. Klockan 17 ska man gå hem, då det på våren fortfarande är ljust ute. Tanken är intressant att människan kan vara konstrurerad att arbeta under soltimmar och således är tröttare så fort skymmningen faller. Om så är fallet är ”den svenska depressionen” om vintermånaderna inte helt oväntad då våra arbetstider alltid varit densamma året om. På sommaren när vi har som mest soltimmar har vi i lagen skrivit in ledig tid för alla, nämligen semestermånaderna.
Hur delar vi in dagarna idag? Något typiskt svenskt är fikarasten. Något som förbryllar utlänningar som kommer hit. Det finns förklarat på statens hemsida precis vad fika är för något, att bulle gärna intas och att skvaller ofta uppstår. En svensk konvention som blivit känd internationellt. Vi har alltså i vårat inrutade tidsschema lagt in en paus när man får andas och slappna av. Det ska göras exakt på den tiden och inget annat. När fikarasten är slut ska man börja arbeta igen och inte skvallra. Om någon blir trött skyller man på andra saker. Det kan knappast vara så att kroppen inte klarar av arbetsbördan. Nej, kroppen ska ju arbeta åtta timmar om dagen, 40 timmar i veckan. Klarar man inte av det är det något fel på kroppen. Inte på systemet.
Jag har en annorlunda kropp. Jag är hörselskadad vilket är medfött. Ljud i trånga utrymmen blir en fotbollsstadion efter mål på övertid. Med min hörapparat kommer jag precis och knappt upp till samtalsvolym. Detta mellan två personer. Om något mer ljud utöver det tillkommer gäller inte längre hörapparatens funktion och den kan inte sortera lika väl i samtalsvolymen. I dagens samhälle finns det få situationer som innebär ett samtal mellan två personer utan externt ljud. Det händer nästan aldrig. Således är varje dag för mig under min kapacitetsnivå. Att gå på universitet innebär långa korridorer med människor, föreläsningssalar med samtal mellan elever och lärare i olika riktningar i olika tonhöjd. Ingen av situationerna är i nivå med min kapacitet. Så jag får anstränga mig, spänna musklerna lite och höja mig och min förmåga att uppfatta saker varje dag. En åttatimmars-dag är således längre än så för mig. Man skulle kunna säga att min inre klocka inte har samma maxvarv som en normalt hörande person. Kanske hade jag dragit fördel av en tid då man skördar på skördetiden, tänder ljus på senvintern och har arbetat färdigt när skymningen faller.
Jag kom att ställa mig själv och andra frågan ”Om du skulle stämma möte med någon, och inte fick säga ett klockslag eller använda tiden på dylikt sätt, hur skulle du då stämma mötet?” Svaret jag fick var olika. Någon sade först en synonym för klockslaget 12. Lunch och middag var vanligt förekommande. Nästa steg var att använda sig av något annat i samhället som använde tid och på så sätt stämma tiden. ”När ICA stänger” till exempel. När inga av dessa anses vara godkända svar försöker man härleda till solens gång eller andra naturrelaterade sätt. Så det sätt som människan förr i tiden bestämde tid på kommer alltså längst ned på listan idag. När det väl kommer på tal blir svaret mer svävande och ”…något med solen.” Vi vet inte idag hur vi skulle göra utan klockan. Den första tillflykten för svaret blir något arbetsrelaterat. ”När ICA stänger” har att göra med arbetsdagen och hur lång den är för en anställd på ICA. Så från att naturen bestämmer våran dag och hur lång den är har vi hamnat i ett samhälle där arbetsveckan bestämmer tiden. Vi föds inte in i naturen som förr. Vi föds in i tiden. Vi föds in i arbetsveckan.
Jag klarar mig i dagens samhälle utan personlig assistent och teckentolk på grund av tekniken. Hörapparaten är en högst modern uppfinning och något som inte var möjligt i dåtidens Sverige. Men jag kan inte undgå tanken att jag kanske inte hade haft behovet av en hörapparat förr. Naturen hade sagt åt mig att gå hem när det blev mörkt. Naturen hade gett mig öron som inte hörde buller och fotbollsstadions och naturen hade gett mig samtal som alltid skedde en och en.
Inte med 200 vänner på Facebook åtta timmar om dagen.