Klart. Nästa.

Hamrar på mitt tangentbord in på småtimmarna. I öronen sjunger Tomas Andersson Wij om Romantiken. Gula postitlappar faller ned från väggen bredvid mig. De rullade små löven segnar till golvet och i ljuset från skrivbordslampan kan man skymta små handskrivna ord som beskriver problemformuleringar och metoder och källor. I tanken försvinner jag ibland bort till somrar på kullerstenar. Jag minns när jag satt på en balkong i Montmartre och läste Hemingway och drack vin. Med fötterna på räcket och stolen som tippar. Jag minns att om jag lutade mig lite extra kunde jag se hela gatan upp mot Sacre coeur. Jag hamrar vidare på mitt tangentbord och beskriver testfall och prototyper och Normans gestaltlagar men bakom orden simmar minnen. Minnen om Göteborg och Nordstan och sol genom persienner som vandrar längs hennes kind. Ytterligare en gul lapp segnar till golvet och minner om en svunnen tid. På den står det bakgrund och bredvid den ett checksign. Klart. Nästa.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

En kommentar till “Klart. Nästa.”

  1. När du väl börjar förstå och verkligheten kan bemästra dina tankar och känslor, det är då du kan se hur du skapar din egen verklighet. I det ligger din frihet, i det ligger din kraft.

Kommentarer inaktiverade.