Har skrattat länge och väl åt den här rubriken.
Den är rolig på alla bra sätt.
Har skrattat länge och väl åt den här rubriken.
Den är rolig på alla bra sätt.
”Hi, do you wanna wrestle with our special bathing suit places?”
Tack till Sara.
Jag hade totalt missat att heltrevliga The Script kommit med ny skiva. Snabbt lyssnade jag igenom den men återigen blev jag besviken. Banden tycks göra mig besviken denna höst. Singeln For The First Time var helt okej. Låten You Won’t Feel A Thing som inleder skivan var också duglig. Det bästa spåret är nog det trallvänliga titelspåret nedan. Men på det stora hela är skivan halvdan.
Vad illa jag mår helt plötsligt.
Vill bara gå och spy.
Men istället ska jag gå på en labb i webbprogrammering.
Sällan känns något sådant så meningslöst som nu.
FAN.
Det finns i mitt vokabulär också, hörru.
Just nu gör det så jävla ont.
Jag känner mig som en idiot.
Härom dagen gick jag och en vän på bio. Jag hade väldigt höga förväntningar. Regissören är en av mina favoriter. Manusförfattaren är en av de bästa jag vet. Dessutom hade filmen hyllats på förhand. My hopes were up. Så när allt tycktes infrias när eftertexterna rullade ville jag ändå vänta lite. För att se om jag dagen efter fortfarande skulle tycka att det var en av de bättre filmer jag sett på flera år, trots de höga förväntningarna. Så jag har låtit intrycket vila några dagar.
Mitt intryck har fortfarande inte ändrats. Med perspektiv är filmen fortfarande så där fantastisk som bara knaperstekt bacon kan vara, eller ett kallt glas vatten en julidag, eller första natten i nytvättade lakan, eller…