Tunnel avfart

Sitter i soffan med benen utsträckta och med datorn i knät. Spotify spelar Kents 747 i bakgrunden och utanför, ja, där regnar det. Precis som Berg sjunger. Jag har pluggat inför tentan i videoproduktion. Fick lite panik i morse när jag tittade på schemat och fick se att den är redan om två veckor. Mindre än det till och med. Jag hade inte läst något. Inte ens öppnat boken. Så idag började jag. Det är ungefär två veckor senare än vad jag brukar inför en tenta. Men lyckligtvis visade sig boken vara högst överkomlig och inga problem alls att ta sig igenom. Den är rentav intressant. Så redan idag har jag betat av två kapitel av tolv med anteckningar. Jag hade tänkt att läsa ett tredje men har liksom fastnat i någon sorts limbo. En kombination av någon sorts posttraumatisk stress efter gårdagens valresultat där SD ålade sig in i riksdagen med finkostymen på och ett konstant regnväder.

Nä.

Nu byter jag låt.

Jag är tung i huvudet. Först hade jag det tyst större delen av dagen men det gick inte till slut. Fläkten envisas med att borra sig ned i nacken. Molar. Maler. Ljudet försvinner inte. Så tillslut drog jag igång Spotify. Men nu är det inte tyst heller. Det är ju musik. Jag behöver tystnad. Jag har felanmält men det skulle dröja till slutet av veckan innan någon kommer och när de väl kommer hit blir det upp till mig att övertyga dem om att detta faktiskt är ett problem. Visst, det kanske är lite skit i fläkten som gör att det låter, men den kommer fortfarande vara där. Och jag far väldigt illa av ljudet, trasig eller ej. Så jag hoppas att de förstår och verkligen gör något åt det på riktigt. Även om chansen är liten.

I wish we all could freeze and explode.

Casettes Wont Listen spelas. Fantastiskt namn, ja. Men jag tycker inte om låten. Den är bra egentligen men jag tycker inte om den. Den har en historia. Ett baggage. Jag vet inte vad jag skriver just nu. Bara låter det bli.

Jag har tappat många läsare det senaste året. Det beror säkert på flera saker. Bloggen har inte varit rolig. Man är inte intresserad av att vara intressant efter en låt som Freeze and explode. Så det blir en massa bearbetning som blir alldeles för publik. Som sätter mig i dåliga positioner. Som får mig att känna mig underlägsen. Men det har behövts. Jag tänker inte säga att jag ämnar att återgå till de populära bloggare jag var en gång i tiden, att jag vill dit, att jag saknar det. Det gör jag inte. Jag vill inte vara den jag var då.

Oj, vad långt och osammanhängande det här blev. Jag skriver sällan så här. Men det kan ju vara bra ibland det också. För den enstaka där ute som fortfarande läser varje perfektionistiskt ord.

Det kan ju vara bra ibland att bara bli.

Det lärde jag mig för en sommar sedan.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.