Social hour

Jag har varit alldeles ovanligt social på senaste tiden. Det är faktiskt, hur tragiskt det än må låta, ovanligt för mig. I helgen var jag hemma en sväng och umgicks med familjen och åt god, god mat. Som alltid med min familj. Det är alltid trevligt och lite avkopplande för mig att besöka föräldrarna nu när jag har flyttat. Men jag har inte längre känslan av att jag är hemma hos dem. Jag är på besök. Hemma är min lägenhet. Jag trodde inte jag skulle känna det så starkt som jag gör. Men det gör jag och jag är glad att jag vill åka hem till min lägenhet efter en natt hos föräldrarna. Det är så det ska vara. Livet känns rätt så.

På lördagen samlades vi ett gäng och dominerade tre banor i bowlinghallen. Min vana trogen rullade jag klot sämre än Bert Karlsson på crystal meth första serien, men andra. 150 poäng, thank you. Elvis has left the bulding.

Idag har jag fortsatt på inslagen väg, inte strike:at käglor, utan socialiserat. Kvällen har tillsammans med vänner vigts åt Ridley Scotts Robin Hood (helt okej även om jag kände mig sedvanligt superpantad som tydligen inte riktigt hängde med i den ack så komplicerade storyn om han som tar från de rika och ger till de fattiga och… där inte så mycket mer händer egentligen) och ett antal komediavsnitt på det med lika delar Friends och Joey.

Imorgon har jag en ledig förmiddag som jag inbillar mig att jag ska viga åt att ögna igenom veckans och mer specifikt eftermiddagens föreläsningsmaterial, men vi kan ju alla vara överens om att det inte kommer hända, eller hur?

Right on.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.