Förjävlig, fantastisk och flyktig eller Att verkligen mena en klyscha

En vän till mig skickade ett sms.

“Är du på campus?”

Jag svarade att jag var det, men fick inget svar tillbaka. En stund senare ringde det på dörren och hon snubblade in med tårar i ögonen. Först förstod jag ingenting men mellan andetagen fick hon ur sig att hennes förhållande var slut.

“Hur kan det bara försvinna?”

Det återkom gång på gång. Hur kan något bara försvinna? Jag svarade att det kan kännas jobbigt men det är så det är. Det kan faktiskt bara försvinna. Om det är något jag har lärt mig är det just det. Kärlek är flyktigt. Det är förjävligt. Det känns så otroligt meningslöst att höra det men så är det. Jag mindes smärtan i bröstet när hon hulkande satte sig ned i min soffa. Jag tog ett djupt andetag som kändes ända till våren 2009.

Jag avskyr en viss sorts tjej. Det är den typ av tjej som ser livet som en ständig jakt på Mr Right. Jakten kantas av ett gäng sanningar som att när dejten pillar på bältet tänker han på sex, eller slickar sig om munnen, och skostorlek är någon slags universiell måttstock. Små fakta ur uppslagsverk från TV-serier som Sex and the city. Å ena sidan är killar så, å andra sidan är killar si.

Allt detta är påhitt. Det är en fantasivärld som folk kryper in i för att de har svårt att hantera en av de få sanningar som faktiskt finns i den här världen: kärlek. Kärlek är en äkta sanning. Den är inte mätbar. Den är inte förutsägbar. Den har inget med kläder att göra, påverkas inte av klasstillhörighet eller kroppsliga gester. Den bara är. Fantastisk och flyktig. Detta har vi så himla svårt att acceptera att vi hittar på regler och lagar för det som vi inte förstår och kategoriserar människor i orättvisa och falska fack.

Det är svårt att acceptera att det bara kan försvinna, lika fort som det för mig dök upp den där vårdagen mitt i Nordstan vid informationsdisken. Det är orättvist. Det är förjävligt, fantastiskt och flyktigt. Så jag satte mig bredvid vännen och bara lyssnade. Jag fingrade på mitt bälte men det beror på att när jag sitter ned sitter det åt för hårt. Jag slickade mig om munnen men det berodde på att jag hade druckit kaffe och smaken satt kvar. Jag sade inte att han var en skitstövel. Jag sade inte att killar som han var idioter. Jag sade inte att han hade för små skor. Eller för stora fötter.

Jag kramade bara om henne och sade att jag visste hur det kändes.

Och menade det.

Med alla vårdagar i mitt hjärta.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

8 reaktioner till “Förjävlig, fantastisk och flyktig eller Att verkligen mena en klyscha”

  1. Mitt livs kärlek finns. Jag hittade honom och fick 6 underbara år, sedan flyttade han och jag fick ett nytt liv här. Nu väntar jag på mitt nya livs kärlek, och jag är övertygad om att jag kommer hitta honom. :)

  2. Nej, men att du avskyr dem som är på ständig jakt efter Mr. Right. Och jag kan inte se någon riktig mening med mitt liv utan honom.

  3. Det är klart att det inte är något fel att vara på jakt efter Mr. Right, det är sättet det ibland sker på som jag ifrågasätter. :)

  4. hej, jag snubblade in här av en slump och passar på att lämna en rad. en himla fin text du har skrivit, mycket tänkvärd!

Kommentarer inaktiverade.