Spegelbilden

Jag spenderar mer och mer tid med mina föräldrar. Nu inpå de sista dagarna är jag dem närmare än jag brukat vara de senaste åren. Men samtidigt ser man oftare de små detaljerna som gör att man bara längtar bort. Inte bara bort till en tom lägenhet utan kanske också bort här ifrån. Jag står så nära spegeln att jag ser alla mina porer, alla detaljer som annars mår så bra av avstånd. Sedan när man lämnat allt bakom sig kommer man sitta där och sakna den där spegelbilden. Den som kändes hemma. Men jag vet att jag inte klarar av att den inte ändrar på sig hela tiden. Den måste utvecklas. Det måste den göra. Det måste jag göra. Annars står jag inte ut med mig själv. Eller min spegelbild. Så jag vårdar nu de sista dagarna jag har kvar framför den jag var.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.