Funderandet, ältandet, tack och adjö

Förr i tiden läste jag inte igenom mina texter så mycket. Jag bara skrev dem. De var ett sätt att förbruka en tanke. Hade jag en idé eller upplevde något jobbigt, skrev jag om det och tanken var ur världen. Den bearbetades i mitt arbete att formulera den och väl på papper, om än virtuellt sådant, så var det klart. Färdigt. färdigfunderat och färdigältat. Jag gillade det arbetssättet. Det är en romantisk syn på skrivandet och dess process. Ett tag dog den synen i och med att mina tanker och idéer blev allt mer privata och personliga. Men jag har insett att jag måste börja använda mig av samma modell igen. Så det gör jag nu. Ni får nog leva med det tyvärr. Funderandet och ältandet. Jag är sådan.

En gång i tiden skrev någon en kommentar där han sade att han var trött på mig. Han var trött på att jag alltid tog upp mitt handikapp och skrev om det. Det var vad jag gick igenom då och vad jag bearbetade. Jag tackade honom och sade adjö.

Nu bearbetar jag det här.

För jag är sådan.

Jag hoppas jag slipper säga adjö till allt för många.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

2 reaktioner till “Funderandet, ältandet, tack och adjö”

  1. Ptja, ingen är ju tvingad att läsa. Nog för att jag har känt mig hotad men inte så att jag fruktar för mitt liv. Hoppas allt löser sig till slut. Problemet är ju att det är lätt att hänga upp sig på saker när man är den funderande typen. Jag vet lite hur det är.

  2. Jo, visst är det lätt att det blir så. Men jag hoppas som sagt att detta ska hjälpa mot funderandet. Det gjorde alltid det förr.

Kommentarer inaktiverade.