Förväntan och rädsla

Sitter i köket med min kopp kaffe och bit dator och filosoferar. Det öser ned ute. Inte öser på det där sättet som när man vill säga att det regnar riktigt mycket. Utan öser som en ren beskrivning av vad som händer. Någon står tydligen och öser ned vatten på oss. Det slutar inte.

Om en vecka flyttar jag. Jag tror det i alla fall. Det är mycket som ska stämma innan vi kan sätta igång, och allt måste ske samtidigt. Men det lutar åt lördag eller i nästa vecka. Jag vet att jag borde vara glad och spänd av förväntan men egentligen är jag bara rädd. Det är ju sådant som man inte ska säga om man är tjugotvå eller snart tjugotre och vuxna pojken. Men jag var livrädd när jag mötte min första kärlek och jag är livrädd nu när jag ska stå på egna ben.

Fast frågan är om det för mig är så stor skillnad på spänd förväntan och total rädsla. De verkar gå hand i hand de där två.

Knuffandes och kivandes längs gatan.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.