Jag är så väldigt mycket jag

Nu för tiden låter jag bara händerna vandra över mitt nya tangentbord för att se vad som händer. Lite så som det kändes för två år sedan. Då hade jag samma känsla i händerna. Men för en tid gav jag någon annan den känslan i mina händer. Känslan av total tillgivenhet. Det tog ett tag innan jag hittade tillbaka igen.

Jag är så väldigt pinsam när jag bara menar väl. Jag pratar så väldigt mycket när det bara är några få ord som jag tycker är viktiga. Detta leder alldeles för ofta till att jag misstolkas. På så många olika sätt.

Min vilja att känna med händerna kan ta överhanden. Jag vräker på med ord och känslor för att jag bara måste, måste, måste få ut den där tanken eller den där känslan fram till dig så att du ska förstå vad jag egentligen menar.

Jag är så väldigt tyst när jag bara vill lyssna. Jag är så väldigt frånvarande när jag bara vill ge dig plats. Och jag är så väldigt fumlig och klantig med allt ovanstående när jag bara vill säga att allt är okej. Det är okej nu.

Jag är så väldigt mycket jag, och nu saknar jag bara min vän.

Men du får ursäkta, jag är så väldigt ny på det här.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.