Tell me, did you sail across the sun?

Jag behöver sova. Och denna gången ska jag faktiskt göra det också, efter att jag läst lite ur Henning Mankells Kinesen. Jag ska lyssna på musik när jag somnar. Det brukar jag göra. Jag låtsas gärna också att jag faktiskt kan sjunga och spela och drömma om att jag står på en scen. Dessa snurrade mycket för ett och ett halvt år sedan ungefär (innan Hey, Soul Sister tyvärr spelades sönder på radion) och jag tycker lika mycket om dem idag.

> Train – Drops Of Jupiter
> Train – Hopeless
> Train – Calling All Angels
> Train – Give Myself To You

Språnget ut

Jag har så väldigt lätt för att strunta i saker. Särskilt när det blir vackert. Jag känner hur jag då och då faller in i samma resonemang jag hade i gymnasiet. Det har jag haft på känn en längre tid. Kanske ett halvår eller så. Att jag hellre struntar än tar tag i. Så texter som kanske hade potential på den tiden då jag struntade i om jag skulle låta pretentiös eller inte faller bort idag. De blir inte skrivna. Jag har inte orken att kämpa mig sparkandes över den där väggen av osäkerhet och tvivlan. Jag gjorde det en vår då jag var kär men kände tillslut efteråt när allt var över att hon inte hade gjort detsamma för mig. Så nu orkar jag inte. Inte idag. Inte i natt. Inte som de gånger då jag känt mig som den mest ensammaste i världen, men ändå tagit språnget ut i era armar. Ut i dina.

Supahdöv

Börjar dagen med att dödstrött ringa hörselteknikerna. Man måste ringa på vissa tider och landstinget verkar inte ha mycket till övers för halvdöda studenter. Men så långt bra, ändå. Jag vet ju hur det fungerar.

Jag ska fixa en hörselslinga till min lägenhet, så att jag kan lyssna på TV. Detta måste fixas innan jag flyttar in i nästa månad. Men tydligen är det så att de inte drar en runt hela rummet i lägenheter. Det kan tydligen störa andra eventuella hörselskadade. Nu vet jag med säkerhet att det inte direkt kryllar med hörselskadade på campus så risken för att detta ska ske är minimal. Men ändå ska man “ta det säkra före det osäkra”. Nej, istället ska man dra en liten, kring en soffa eller en stol.

Detta innebär att jag bara hör TV:n när jag sitter just där. Inte annars. Som om man fortfarande sitter på ett ställe. Och det gör man ju inte, inte ens lite. Riktigt tråkigt. Alternativet är tydligen att gå runt med en kudde under armen.

Och det är ju bara lite konstigt.

Kan de inte sätta slingan i något häftigt?

Som en cape.

Inception

Såg Inception igår. Jag måste säga att den överträffade alla mina förväntingar. Och då hade jag ändå ganska höga sådana. Det var fantastiskt att gå och se på en film och inte ha någon som helst aning om vad som ska hända. Det var länge sedan jag hade en sådan intensiv bioupplevelse. Genom andra halvan av filmen var jag riktigt engagerad med hög puls. Det är gott betyg. Ni borde se den.