Om Maggio drar mig upp ur det jag kallar “krisen” när det kanske egentligen bara är “den stora likgiltigheten”

Vet inte riktigt vad jag ska göra. Vad jag ska skriva om. Om jag ska fortsätta skriva överhuvud taget. Jag vet ju egentligen inte om det är skrivkramp eller om jag helt enkelt inte bryr mig längre.

Bristen på feedback på förra inlägget kändes trist. Med tanke på hur lång tid det tog mig att komma dit. Vet inte varför jag är överraskad egentligen då bloggen varit gles länge, både på inlägg och besökare. Och dessutom borde det inte spela någon roll, det där med kommentarer och besökare, jag tyckte väl att det inte gjorde det. Ett tag.

Sedan gjorde det igen. Nu.

Jag antar att tveksamheten lyser igenom. Jag var bättre på att kanalisera sådant förr. Det kanske var det det var. Med inlägget.

Har trots alltihop mycket känsla. Såndäringa skrivarkänsla som vill ut och ned på papper, fast det känns inte självklart hur det ska gå till längre. Är lite inspirerad av undersköna Veronica Maggio för tillfället, och Oskar Linnros. Men om det leder någonvart vet jag inte. Hittade en vlogg av Maggio inspelad under arbetet med hennes senaste skiva och fann den mycket underhållande. Sparkar mig själv lite för att jag ignorerade hennes blogg, den som hon skrev en gång i tiden.

Så, ja.

Nä.

Jag vet inte.

Vi får se vartåt det barkar.

Tills dess fortsätter jag lyssna på musik och packa inför flytten.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

5 reaktioner till “Om Maggio drar mig upp ur det jag kallar “krisen” när det kanske egentligen bara är “den stora likgiltigheten””

  1. Det är ju upp till dig om du ska försvinna ifrån skrivandet här. Men om du försvinner så kommer åtminstone jag sakna dina ordvändningar och sådär hjärtskärande inlägg som du ibland skriver.

    Och det känns ju bara konstigt om man kommenterar för ofta, liksom sådär…stalker-aktigt. Det är ju inte okej. kanske.

  2. Kalle! Få människor har skrivit ord och meningar som går så rakt in i hjärtat så som de som finns på din blogg! Och jag håller med Linda! Skulle man kommentera varje inlägg på alla bloggar man läser skulle man ju inte göra annat… Men så ibland känner man att nu, nu är det dags att ge den här personen uppskattning. Och det är då kommentaren kommer. Skriver man ofta händer det oftare ;) (liten pik)

  3. Linda, tack! Och det är jätteokej. Det är hur smickrande som helst att ha stalkers. Då slipper man själv att känna sig skum utan helt normal och bekräftad på samma gång.

    mia, haha! Tack. Point taken.

  4. Kalle har flyttat hemifrån! Och plötsligt kastas jag ett år bakåt i tiden när sonen flyttade t Jönköping, vi handlade borrmaskin och ikeamöbler och jag upptäckte vitsen med Facebook (ja, för att hålla koll på telningarna förståss, men berätta inte det för honom ,)
    Men lycka till ju!

  5. Haha! Du är en sneaky Raggopard. Och ja, en och annan IKEA-möbel har det blivit. Tack! Jag ska bara räkna ut det där med tvätten också…

Kommentarer inaktiverade.