Att vara samlad

Jag tror på någon sorts balans. Det jag upplever som riktigt jobbigt är lätt för någon annan. Vi har alla upplevt samma saker. Det jag berättar om har ni också känt någon gång. Det är det som gör något värt att säga. Det skapar något jag upplever som karma. Alla människors samlade olyckor och lycka måste på något sätt bli noll. Det jämnar ut sig i längden.

Så jag kryper ned i sängen, knäpper händerna bakom huvudet och tänker att tydligen är det någon där ute som mår riktigt jävla bra just nu.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.