Min ljudbild

Det här kommer hamna på en nästan existentiell nivå. Jag har i hela mitt liv varit hörselskadad. Jag föddes efter mycket komplikationer och led en kort tid av syrebrist i kuvösen vilket i sin tur ledde till en hörselskada. Vilket i sig är kanske den mildaste effekten där man i normalfallet som nyfödd får cerebral pares vid syrebrist till hjärnan.

Jag har alltså i hela mitt liv haft en ljudbild. Det jag hör är vad jag alltid har hört. Jag vet inte när jag inte hör någonting. Även om man går i skolan eller till audionomer och lär sig hur saker och ting är så kommer det alltid vara ur min ljudbild. Från mitt perspektiv. Det jag tycker låter som en ko som råmar, tycker du också låter som en ko. Men det kanske inte alls är samma ljud. Men då ingen av oss kan höra varandras kor kan man inte heller säga att någon av korna är fel.

Så långt, så bra. Men här kommer det intressanta problemet. Min ljudbild är på låtsas. Den är alltså fejkad. Det jag tycker låter som en ko skulle jag ju förvisso, som tolkning, kunna använda ändå i vilket sammanhang det än är. Men när man kommer ned till terminologin och i läroböcker läser om hur kon råmar, då krockar världarna. Det jag läser tycker jag till första anblicken verkar stämma. Ja, så låter det i hagen. Men det är för att min ljudbild alltid var varit densamma. Och jag har alltid levt strävandes efter att överkomma mitt handikapp. Jag vill alltså resa mig över det och aldrig se det som ett hinder. Så min hjärna tolkar bokens beskrivning av ljudet av en ko som råmar som sanning och som något som stämmer överens med det jag hör. När jag, om jag faktiskt stod i hagen på riktigt, sannolikt inte ens skulle höra kon, eller om jag gjorde det, inte skulle höra den på samma sätt.

Min ljudbild är driven med stödhjul. Ljudet hjälps upp, knuffas upp, ett antal decibel och balanseras dessutom upp i bas och diskant för att korrigera min hörselskada. Detta sker genom att jag får lyssna på ett antal förprogrammerade ljudeffekter och liknande. Dessa körs genom min hörapparat och anpassas till en volym jag tycker verkar bra. Sedan matchas dessa i datorn till min virtuella ljudkurva och mitt ljud ”planas” ut och lyfts upp till normal samtalston. Lite som att man fyller i hålen i vägen. Ungefär så skulle jag i alla fall beskriva det. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte har någon aning om det verkligen är så här det fungerar i detalj, men på ett ungefär så här tolkar jag det. I vilket fall som helst.

Efter som min ljudbild bara är datorgenererad är alltså det ljud jag hör inte korrekt. Ljudet som skapas runt mig och som är min verklighet är bara en skalad anpassning. Det är precis som man beskriver en ljudkurva i boken. Visst, du kan korrigera kurvan, ändra dess värde och bearbeta det. Men då får du heller aldrig tillbaka originalvärdet. Så fort ljudet processas har dess råmaterial minskats ytterligare ett steg. Mitt ljud är omkastat och korrigerat och förstärkt för att skapa illusionen av att jag hör. Det är det som är det viktiga att komma ihåg och det lättaste för mig att glömma bort. Det är så lätt att tro att jag hör bra. För att min hörapparat ger mig upplevelsen att jag gör det. Men egentligen är det bara en hörsel på stödhjul.

Som ett bra exempel på detta kan vi ta en kväll här hemma nyligen. Jag bor fortfarande hemma, jag flyttar till campus i sommar, och var en kväll i köket för att hämta ett glas vatten. Lamporna var tända inne i badrummet bredvid köket och jag såg på ett ungefär var jag var, även om inget ljus föll på själva köksbänken eller kranen. Jag ställde mig och tappade upp mitt vatten när min mor gick ut ur badrummet bakom mig och släckte. Hon började prata med mig. Jag vände mig om och det första hon sade hörde jag. Sedan slocknade badrumsljuset och det blev kolsvart i hela huset. Min mor fortsatte prata med mig men nu hörde jag helt plötsligt ingenting. Hennes röst dog ut fullständigt.

Jag har alltså skapat mig en bild av vad hon säger. Detta eftersom jag i ljuset från badrummet ser hennes ansikte till en början och kan läsa mig till vad hon säger. Detta i kombination med ett liv levt med mamma som tillsammans med mina erfarenheter av hur hon talar och vad hon brukar säga samt min hörapparats tekniska stödhjul gör att jag ges illusionen av att jag ”hör” vad hon säger. Men sedan slocknar ljuset och helt plötsligt hör jag ingenting. Eftersom jag inte ser henne. Detta behöver inte gälla enbart ljus och förmågan att läsa på läppar. Detta kan gälla precis allt. Allt från störande bakgrundsljud till nya människor som jag inte ”lärt” mig än.

Det är så här jag får min ljudbild. Därför blir det en totalkrock för mig när jag försöker läsa i en bok om hur ljudet ska vara, tolkar det i min ljudbild, tittar på ljudkurvan och konstaterar att inget av det verkar stämma. Jag har ingen erfarenhet av det här ljudet. Jag kan inte läsa på ljudkällans läppar. Och jag kan inte heller avgöra vad som är bas eller diskant, skilja på toner eller förklara varför vissa passager i kurvan låter som de gör. Jag försöker vrida upp volymen men jag hör ändå ingen skillnad. Min kurva ligger där den ligger och kan inte urskilja någonting. Det blir bara en massa siffror framför mig som försöker förklara hur det borde låta. Men jag kan inte relatera till det. Eftersom min verklighet låter fel. Min hörselskada ligger i diskanten. Det är väldigt ovanligt då man normalt sett har sin hörselskada i basen. Min ljudkurva har alltså anpassats och planats ut. Vilket gör att den diskant och bas jag ”hör” är någon helt annan i verkligheten. Så jag vet inte vad som är vad. Jag kan egentligen inte skilja på de två, inte i praktiken och framförallt inte i teorin. Jag förstår inte det. Eftersom jag egentligen aldrig har hört det.

Även om jag, tillsammans med min hörapparat, gärna låtsas som det.

Så vilket är korrekt? Det som står i teorin, eller det jag hör? Är ljud beständigt? Är det en sanning? Eller är det något jag skapar själv ögonblicket det når min trumhinna? Har jag ens hört ljudet alls?

Snacka om existentiellt.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

En kommentar till “Min ljudbild”

Kommentarer inaktiverade.