Snooze

Detta är alltså första morgonen på jag vet inte hur länge som jag faktiskt är hemma. Det har mest varit skolarbete från klockan nio varje dag. Men idag ringde väckarklockan vid åtta och jag bara stängde av den. Bara sådär. Känslan var obeskrivlig. Jag kunde snooza utan att känna att jag i slutet av sagda snooze skulle upp. Jag bara njöt. Nog för att jag har precis lika mycket att göra idag, om inte mer, men jag ska i alla fall inte upp klockan sju för att hinna med en buss som påminner om tunnelbanan i Tokyo.