Blodig ciabatta

Står i köket och har precis tinat min ciabatta. Jag skakar om händerna. Känner hur jag är trött. Nervös. Utmattad. Imorgon är det seminarie och slutexamination. Dagen därefter ska jag skriva tenta i marknadsföring. Jag förstår inte varför jag är nervös. Jag känner hur jag tänker exakt samma tankar som jag brukar när jag blir sådan här. Det är väl inget att jaga upp sig för, tänker jag. Det är inte ens hela dagen. Bara halva. Och jag har övat och allt det där. Men ändå står jag där. Det har varit knappt att jag har hunnit med den senaste veckan. Jag har fått plugga marknadsföringen på kvällarna. Jag blir trött, visst. Men det är väl inget att jaga upp sig för? Att bli nervös för?

Tågresan i somras. Det var något att bli nervös för. Eller när hon tog min hand och ledde mig till sängen. Då kan man bli nervös. Det är helt okej. Men nu? I jämförelse är detta fullständigt ointressant. Meningslöst. Men ändå.

Ändå råkar jag skära mig med brödkniven.

Jag tittar på min tumme.

Fan, vad fucking jävla pointless.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.