Årets sista dag. Jag har inte så mycket att säga om det. Jag är ganska trött på pretentioner och utläggningar.
Men vad jag skulle vilja säga är att 2009 inte blev alls som jag trodde. Det blev bättre. Det har innehållit mina största toppar och dalar känslomässigt. Så på det stora hela ett riktigt bra år. Det är jag glad för.
Mitt nyårslöfte?
Jag ska inte träna.
That’ll do the trick.
Gott nytt år på er.
Uttagningen av Kanadas OS-trupp i hockey är klar.
Bara att läsa namnen gör en svettig.
Jonas Cramby är det bästa jag läser just nu. Både gamla krönikor och hans blogg. En av hans senaste utläggningar handlar om ”coola” t-shirts. Ni vet, sådana som har ett hysteriskt tryck och som man bara måste ha men som bara blir töntig på dig när du väl köpt den. Igenkänningsfaktorn är, som alltid med de bästa skribenterna, total. Och självklart är det så att när flickvännen har den på sig sex år senare blir det det tuffaste man sett. Mycket jolit.
Att se en flickvän bära min skjorta eller min favorittshirt är för övrigt något av det bästa jag vet.
Pappa har förresten också dammsugit. Övervåningen. Han tyckte det var bra att städa när det var ljust och konstaterade:
”Man ser ludrena på golvet lättare.”
Småländska at its best.
Love him.
Hamnade i sängen och funderade länge. Hjälpte till med städningen men orkade egentligen inte riktigt kände jag. Sjukdomen som jag fick i julklapp verkar inte ge med sig och jag får nog spendera nyår hemma imorgon om jag inte mår väldigt mycket bättre när jag vaknar. Det verkar inte så engagerat bland folket att arrangera något heller. Kommunikation har aldrig riktigt varit gängets starka sida.
Funderingarna var förresten fina.
De låg på en helt okej nivå.
Jag började längta till sommaren.
it never did come easy,
i always fought for what felt right.