Där hjärtat slår som basen

Det vibrerar i bröstet. Jag tittar ned och kan nästan se hur min svarta slips fladdrar lite. Basen trycker undan luften och fyller mig. Det är dimmigt framför ögonen men inte suddigt. Inte ostadigt utan bara dimmigt. Jag känner att jag på något sätt hade velat förklara hur det är. Varför det inte räcker. Hur det verkligen påverkar mig. Jag ser mig om och lägger situationen på minnet. Jag står i en kö till den mindre av barerna vid dansgolvet. Väggarna är stenbeklädda. Ljus hoppar i rött sken runt, runt och det är människor överallt. Dansar, diggar, tuggar och dricker.

Jag hör ingenting. Och allt.

Det är på ett märkligt sätt en slags poetisk upplevelse. Hur det kan röra sig så fort och vara så mycket kaos utan att låta. Basen fortsätter taktfast, det känner jag. Men den är helt stum. Det är helt tyst. Allt runt omkring mig snurrar och skriker och hoppar. Men i tystnad. Någon stapplar förbi ut från dansgolvet för en paus och dunkar mig i ryggen. Jag står med min öl och tar en mun till. Jag tittar ned i glaset och ser att ytan dallrar. Någon knackar mig på axeln och jag vänder mig inåt baren. Vännen sveper en shot, en annan lutar sig fram och säger något. Läpparna rör sig.

“Har du stängt av eller?” ser jag att han säger. Jag svarar att jag har gjort det.

“Nice. Men du hör vad jag säger ändå?”

“Nej, jag ser det.” säger jag och tar en dallrig klunk öl till.

“Bra!” säger han. “Bra att du stänger av, Kalle.” Han dunkar mig i ryggen.

Dansgrottan snurrar fortare och fortare. En kompis får ta stöd mot bardisken och jag konstaterar åt honom att han kanske ska ta det lugnt nu. Han nickar och gör ett tecken som att han är strax tillbaka. Jag tittar på de andra och vi skrattar. Det surrar i huvudet. Det vibrerar i bröstet. Volymen är mördande hög och alla skriker allt. Men jag känner mig lugn och harmonisk. Som ögat i stormen. Där hjärtat slår som basen.

Alla kommer snart gå hem. Sluta lyssna på musiken. De kommer sova. Kanske äta något. Gå till skolan. Eller till jobbet. Dansgolvet kommer försvinna och lösas upp för dem. Skriket och kaoset kommer dö ut och imorgon kommer de inte höra ljudet mer.

Men jag kommer fortfarande höra tystnaden om en vecka.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

2 reaktioner till “Där hjärtat slår som basen”

  1. Var ett tag sedan jag var inne å läste om dig å ditt liv Kalle. Sista raden i texten här över fick mig att stanna till ordentligt. Javisst ja, så där måste det ju vara för Kalle…sorgligt, vackert och poetiskt på en och samma gång. Sköt om dig- du e duktig grabbis! Z:a

Kommentarer inaktiverade.