Som att stöta på en ny upptäckt

Jag stod mitt på gräsmattan i mörkret och fick ont i nacken.

Det var första kvällen. Första kvällen efter att det tog slut. Jag hade varit hos en kompis och tittat på en boxande Russel Crowe. Jag hade berättat om vad som hade hänt. Men särskilt stark kände jag mig inte. Det var ovant för mig, att vara nybliven singel. Hela situationen var ny och jag hade funderat hela kvällen. Jag hade cyklat alla kilometrarna hem och lett in cykeln på baksidan. Klockan var ett på natten. Jag stod på gräsmattan bakom vårat hus och bara tittade, och gapade.

Rakt ovanför mig var den mest stjärnklara himmel jag hade sett i hela mitt liv.

Himlen var så vidsträckt och djup att man kunde vrida på huvudet hur man än ville och ändå inte se allt. Det var vackert på ett sätt som man inte riktigt förstår och som man inte hade varit med om tidigare. Hur man bara ser toppen på isberget av allt. Hur man kan se så mycket som är så vackert och ändå veta att det finns mer kvar att upptäcka. Det var väl det som var spännande antar jag. Att känna sig liten. Gräset var vått och mina skor gnisslade lite. Jag tog ett djupt, kallt andetag och kände mig lugn, tacksam för allt.

Jag tror att vi har många upptäckter kvar i våra liv. Att vi lever som i en stjärnklar himmel. Att nya människor kommer och går. Minnen skapas och består. Nya sätt att tänka och nya rätt och nya fel. Allt är upptäckter som bidrar till våra liv och utvecklar våra personligheter. Vi blir lite, lite bättre människor. Kalluften bolmade runt mig när jag andades. Fortfarande stod jag blick stilla. Jag vet inte hur länge jag stod där. Mitt i natten. Jag vet bara att jag insåg att kärlek är som att hitta en ny stjärna. Som att stöta på en ny upptäckt. Jag lade mig tillslut ned i gräset och blundade, glad att jag fick vara hennes.

Om så bara för en, underbar sommar.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

4 reaktioner till “Som att stöta på en ny upptäckt”

Kommentarer inaktiverade.