Integritetsintrång per banan

Hemma efter en lång dag på universitetet. Började med seminarie på förmiddagen som väl gick bra. Även om man blir helt slut i skallen av att lyssna på en hel klass diskutera. En mikrofon plockar upp allt i klassrummet, på gott och ont. Efter tre timmar är man ganska snurrig. Boken och diskussionen handlade om integritet och intrånget som sker på integriteten idag, med dagens tekniska revolutioner. Och hur det kan se ut i framtiden. En timme och en halv sub senare var det dags för eftermiddagens föreläsning. Om vetenskapligt skrivande. Det var intressant första kvarten, men den låga nivån på föreläsningen gjorde det svårt att orka hela vägen.

Men det är inte det jag kommer att minnas.

Som jag skrev plockar en mikrofon för en hörselskadad upp det mesta. En liten mojäng jag har med mig för att göra det lättare för mig att höra. Jag ändrar ett läge på hörapparaten och vips så hör jag läraren om han så vore en meter ifrån mig. Till saken hör dock att den hänger i ett snöre runt lärarens hals. En bit ner.

När jag först hörde ljudet trodde jag att jag inbillade mig.

Andra gången var det tydligt.

Ett dovt och djupt kurrande. Mitt i utläggningen om induktion och deduktion.

Som ur en vattenfylld avgrund.

Först var jag bara häpen, även om jag har hört sådant förut. Sedan började jag skratta. Och jag hade svårt att sluta.

Det låter igen. Ljudet varierade och var inte samma två gånger. Resten av lektionen satt jag och kämpade emot små skrattattacker tillsammans med min bänkkamrat som fått händelsen snabbt förklarad för sig. Hon gjorde sitt bästa för att inte gapskratta rakt ut.

När vi gick ut efter föreläsningen funderade jag på att ge honom en frukt.

Han hade nog undrat vad jag menade. Med tanke på förmiddagen hade jag svarat:

“Ursäkta, men jag har buggat din mage. Ta en banan.”

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

3 reaktioner till “Integritetsintrång per banan”

Kommentarer inaktiverade.