Talkative, shut me up

Något jag irriterar mig massor på hos mig själv, är min oförmåga att hålla klaffen. Jag ska jämt prata. Om allt. Det är så jag fungerar. Jag tycker inte om tystnad av flera orsaker. Främst är tystnad djupt rotat med tinnitus för mig. Så av tradition vill jag göra ljud på ett eller annat sätt, för att undkomma det ständiga tjutet som river i mig. Men jag tycker också i största allmänhet om att prata. Det är trevligt att prata med människor och lära sig nya saker. Ta en kaffe och snacka skit, det är min melodi. Och om då personen i fråga inte pratar vill jag göra det för att liksom få igång samtalet, och avslöjar där med än det ena och än det andra. Och framstår alldeles säkert som en douche istället.

Och det är jag ju inte.

En tredje orsak är också min hörselskada. Eftersom jag ofta inte hör i en konversation, och därmed har svårt för att inflika något på just det ämnet, så startar jag helt sonika ett eget ämne. Att jag då framstår som en douche är helt självklart, om man tänker efter.

“Fy fan vad Zetterberg är bra, eller hur? Han har ju…”

“Har ni skrivit rapporten?”

Douche.

Alternativt förvirrad.

Shut me up.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.