Några tågbiljetter för en handfull kärlek

Jag har hoppat av cykeln vid bron. Istället går jag lugnt och försiktigt över. Inte för att det känns ostadigt, det var länge sedan. Nej, bara för att det blåser kallt. Tittar jag upp ser jag teleborgs slott höja upp sig bland träden. Bakom det ligger universitetet. Och mitt nya liv. Hösten har kommit.

Efter den här sommaren har jag fått en helt annan attityd. Jag har sänkt mitt eget tempo. Den där tankekarusellen som ständigt far runt. Den kan jag kontrollera bättre nu, efter några tågbiljetter för en handfull kärlek. Mycket ska göras. Man ska läsa en bok man glömt till en lektion som börjar fyra timmar senare. Man ska fixa en ny ekonomikurs och fylla ut sin kursplan så att pengarna går runt. Vinden rycker i min skinnjacka och munkjackan under följer med. Ett löv fladdrar förbi. Men jag känner mig lugn och sansad. Inget tycks jaga upp mig längre, inte på samma sätt. Kanske för att man lärt sig vad som är värt att jaga upp sig för. Det är väl det som kallas livserfarenhet. Och låg puls.

Sjön som bron går över ser väldigt lugn ut. Överallt annars, i träden och på himlen syns tecken på storm. Böcker, flytt och tentor far förbi mig i huvudet. Salsnummer och husbeteckningar byter plats i grumligt ljud. Märkligt hur fruktansvärt stökigt allt kan te sig tänker jag, hur mulen himlen kan vara, och ändå ligger sjön blick stilla.

Man ska mitt i allt nytt och surrigt och stökigt som är svårt för en hörselskadad att höra, knyta nya vänskapsband, starta nya kontakter och blicka mot framtiden och göra allt, allt, allt för att de där drömmarna ska gå i lås. Man ska varje gång lektionen börjar kliva fram inför fyrtio pers med en mikrofon och en metaforisk hatt i handen och försynt räcka över den till läraren. Man ska försöka fråga någon, rycka lite i deras jacka, ta reda på vad som händer när helt plötsligt en hel klass reser sig upp för att något sades som du inte riktigt hörde. Allt detta ska göras. Allt detta måste genomlevas, uthärdas, njutas av och tas tag i. Men efter att ha vågat en enda sommar.

Så känns det som att jag orkar hela livet.

Jag hoppar upp på cykeln och trampar vidare.

Över en spegelblank sjö.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

2 reaktioner till “Några tågbiljetter för en handfull kärlek”

Kommentarer inaktiverade.