dnävttäR

Jag är en sån himla sucker för hösten. Jag vet inte riktigt vad det är. Nu när kvällarna äntligen blivit mörkare så känner jag mig gladare till skillnad från alla andra. Helt tvärtemot de stora höstdepressionsrubrikerna på löpsedlarna. Men jag är ju lite bakvänd. Jag rabblar ofta siffror baklänges. (“Vi ses vid två-ett-tiden.”) Och hittar heller inte så fort jag gått två gator bort från det kvarter jag nyss var i.

Så här i mörka skandinavien känns det som att presentera sig på ett AA-möte när man berättar att man trivs med mörkret. Man hälsar, säger sitt namn, sparkar lite i gruset och lyssnar på kören som upprepar. Solen är ju så himla sällsynt här att man ska njuta av den. Påstås det.

Men jag blir istället helt till mig när jag kan ta en kopp kaffe, en filt och en oläst Café och krypa upp i soffan mot fönstret och känna att ute är det kallt och ruskigt men här inne är det varmt och gott. För mig är det trevligare att se något positivt när det är svårt, än att bara kliva ut genom dörren och ta allt för givet. Jag är ju en njutare. Och att njuta när alla andra njuter bara för att det råkar vara soligt känns poänglöst. Så istället sitter jag under min filt och skrockar för mig själv av mysighet. Allt blir ju vad man gör det till. Och det är trevligare att få bestämma själv när mörkret faller.

Sådär vid sex-fem-tiden.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

3 reaktioner till “dnävttäR”

  1. Hej Jag heter Anna och jag tycker den bästa tiden på året är när det är under +10 och när löven gulnar. – Hej Anna –

Kommentarer inaktiverade.