Skolans ansvar för färgerna

När jag läste det här blev jag så fruktansvärt arg. Jag är själv handikappad. Jag har nedsatt hörsel på vänster öra och är helt döv på mitt högra. Jag har gått kommunal skola i hela mitt liv och efter mellanstadiet helt utan stöd.

Som med allt annat i livet finns det dalar och toppar.

Men värst blev det i gymnasiet där man trots löften och handskakningar började flytta runt mig i klassrum, och neka mig den enda specialundervisning jag bad om i ett (1) enda ämne. Tanken var att jag skulle ta av de för mitt handikapp avsatta pengarna till att på något sätt betala eller finansiera den lärare som skulle undervisa mig i ett ämne, vilket skulle innebära att jag hade 2-3 timmar i veckan jag kunde sitta hemma och läsa. Något som skulle underlätta enormt sista terminen i gymnasiet, då pressen var kopiös på en som får jobba 150% extra för det ljud andra får gratis. Men rektorn vägrade först. Viftade bort mig. Och såg ned på mig när jag kom i korridoren för en pratstund. Något jag gjorde helt själv, utan människor som backade upp mig. Det skulle krävas två andra lärare, min far och ett antal möten innan man ens kunde överväga det hela. Rektorn såg det som ett påhopp på henne när jag frågade hur man så enkelt kunde skjuta ned mig när jag ber om en enda sak. Och hon började skälla på mig. Och där satt jag och kände att det var jag som hade gjort fel. Hon lade skulden på mig. Jag som satt hemma och grät för att jag kanske inte skulle klara av matteprovet nästa dag.

I fallet Fredrik verkar det vara tydligt vad som sker. Skolan slår sig själv på ryggen för att de hjälper en elev. Och det räcker för dem med att budgetera lite med några siffror för att rektorn Ann-Katrin Averstedt ska uttala sig så här fantastiskt snyggt om det hela:

– Det tänker jag inte svara på. Men vi skiljer inte ut våra elever, om de är röda, svarta eller vita, säger rektor Ann-Katrin Averstedt.

Men åh, gud vad duktig du är.

Här kommer en nyhet Ann-Katrin: Det handlar inte om vad ni gör. Detta är inget ni klarar ut så att ni faller in i kvoten eller framstår som en bra skola. Det här handlar om ett liv. Sju år av en liten killes skolgång. Hade ni förstått det, på allvar, då hade ni haft vett att inte flytta runt honom över föräldrarnas huvuden. Det är sorgligt tydligt hur ni verkar se till skolans bästa istället för elevens.

Utan medveten behandling, du vet en sådan där behandling där man motiverar och undersöker innan man tar ett beslut, så kommer han inte klara sig. Nu råkar det vara så här att den här pojken, just den här. Han är både svart, vit röd och orange. Han är alla färger på en gång. Han är inte som andra. Ni gör honom ingen tjänst att sålla in honom i mängden och slå er för ryggen. Han är en särskild pojke med särskilda behov. En regnbåge av färger.

Inte en färg att blandas i med andra.

Trots dina röda jävla siffror.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

6 reaktioner till “Skolans ansvar för färgerna”

  1. Det märks att du talar av erfarenhet. Jag är också handikappad, har ADHD. Jag har hela min skolgång blivit mobbad av lärare och andra elever. En del lärare var naturligtvis stödjande men de flesta inte.På min tid kunde man inte byta skola utan man fick tiga och lida. Jag försöker så gott jag kan hjälpa och stötta andra handikappade. Är snart färdigutbildad skolsköterska och har märkt att det inte är populärt på anställningsintervjun att man har ett specialintresse för handikappade barns situation. Det säger endel om dagens skola tycker jag.

  2. Kalle! Varför publicerade du min mailadress? Det vill inte jag. Kan du ta bort den?

    Syster Yster

  3. Syster Yster, vad menar du? Jag har inte publicerat din mail-adress.

    Däremot, om du redan har kommenterat på en annan wordpress-sida kan din mail-adress ha sparats där. Detta är om du kommenterade som redan inloggad med ett wordpresskonto. Men här har det alltid varit valbart att ge mig mailadressen, vilket du ser i kommentarssidan. Och även om du gav mig den här publiceras den inte och syns inte för någon förutom för mig, bloggens administratör.

    Så återigen, jag har inte publicerat något.

Kommentarer inaktiverade.