Är snart färdig med designen. Men jag nyttjar denna tid till att pausa och ta det lugnt. Funderar. Filosoferar. Jag vet inte hur lång tid det kan komma att ta. Egentligen börjar det nya kapitlet inte ordentligt förrän i slutet av maj. Men så länge kan jag inte vänta.
Tills dess kan ni ju läsa detta.
Han är för jävla bra den där.
Jag anar ett nytt kapitel vid horizonten. Jag har dessutom tröttnat rejält på denna färgskala och design. En reboot. Det är vad jag behöver. Och vad som kommer.
Håll ut.
Om någon känner för det, alltså.
Man vet att man är nörd när man blir alldeles till sig av ett javascript som dynamiskt animerar collapsed div-taggar. Sitter och trycker på togglen som en crazy person.
Lite som att upptäcka eld.
På LSD.
“Woooow…. duuuuuude.”
Helvetessatansjävlaskit.
Hur kan <h2> bara gå och gömma sig?
Vart fick den ben ifrån?
When I was a kid I used to pray every night for a new bicycle.
Then I realised God doesn’t work that way, so I stole
one and prayed for forgiveness.
Emo Philips
Vad som fick mig att börja fundera igen?
Howlin’ Pelle som sjunger Unchained Melody i Filip&Fredriks Söndagsparty.
Jag menar.
Större humor får man leta efter.
[audio:http://www.bykalle.se/wp-content/uploads/03-gavin_degraw-stay.mp3]