Då har man dansat the arbetsförmedling-tango.
Jag skulle vilja säga att det är spännande. Men det är det inte. Bara ångesframkallande. Som om man är den största jubelidioten denna sida om Bert Karlsson i en blå fotölj med en gul svärtad kölapp med nummer tjugofem. Nu är det såklart inget fel alls att gå till arbetsförmedlingen. Inget konstigt. Men som twentysomething kommer diverse ångest och press krypande när man börjar sammanfatta sitt liv i CV’s och utbildningar.
För att inte tala om när man har väntat i tjugo minuter bredvid en platsfikus, som en kvinna kom och vattnade, bara för att få reda på att man registerat sig på fel ställe.
Hela grejjen andas Idol-audition för egot.
Man inbillar sig att man ska bli pekad och skrattad åt såvida man inte är född med det.
Jag har knäck i luren.
Undrar om det räknas.
Hihihi, jag får inte fram mer än så. Hihi!
Jag funderar allvarligt talat på att skriva ner att jag kan vända på tungan i mitt CV. Vad tror du? Det kanske är början till en cirkuskarriär.. Och i samma stund inser jag att JAG verkligen ÄR karaktären i Underbar och älskad av alla.. Fan!..
Anna, jag funderar på att skriva ned att jag kan dricka en halvliter mjölk på tre sekunder.
Go Kalle!! Den kommer slå med häpnad, jag lovar ;)