Jag mår lite konstigt idag. Det trycker över bröstet. Är tungt att andas. I förmiddags kände också jag det ganska välbekanta hugget i lungorna. Jag har alltid haft det, min pappa likaså. Det är ett fenomen som ingen riktigt kunnat förklara. Det är förhållandevis ofarligt men kan kännas väldigt otäckt.
Vanligtvis uppstår det om man sitter ner en längre period och sedan reser sig hastigt upp för att stressa runt. Lungan ”fastnar” på insidan av revbenen och någon form av näthinna har svårt att släppa. En muskel börjar då dra ihop sig och krampa. Jag har för mig att det var så jag fick det förklarat. Det känns som ett hugg vid varje andetag och kan vara ganska obehagligt. Men det har jag inte haft sedan de stressiga skolbänksdagarna av sista året i gymnasiet.
Men nu är det där igen.
Var rädd om dig Kalle, stress är inte nyttigt.
Känner igen det. Var värst i tonåren, gjorde skitont, så man fick tårar i ögonen. Och ännu värre var det att bli avfärdad med att ”det inte var nåt farligt” ;)
Dottern har samma problem, och min pappa. En teori var nån rubbning i saltbalansen, man dricker för mycket eller för lite. eller nåt.
Raggoparden, det verkar finnas en mängd olika förklaringar. Men den hade jag faktiskt inte hört innan.