En hörapparat behöver batteri. Den eviga utgiften som börjar märkas en aning för en arbetslös student. Det fungerar som så att när batteriet tar slut börjar ljudet först knastra lite. Så fort ett ljud går in och ska bearbetas av tekniken knastrar det. Är det tyst låter det således inget alls, eftersom att strömmen i hörapparaten inte belastas. Efter en stund, tidsåtgången varierar kraftigt irriterande nog, signalerar dock hörapparaten tillslut att nytt batteri behövs. Det är ett klick/plopp-ande ljud som är omöjligt att beskriva, och ju mer det låter desto fortare dör batteriet. Lyssnar man således på musik så är det lugnt första versen, men när refrängen kommer och tonarten höjs låter det värre än the wheel of fortune och hastigt får man stänga av läget på hörapparaten som leder till musiken, och batteriet hinner klara sig knappt, så länge det fortsättningsvis är helt tyst.
Detta hände alldels nyss när jag var i köket. Jag kan nämligen lyssna trådlöst på min musik på datorn (jag vet, livet är bra härligt ibland). Jag ville inte behöva byta batteri så när refrängen drog igång av Van Morrisons Saint Dominics Preview och ploppandet snabbt signalerade att betteriet höll på att dö, bytte jag snabbt till vanligt läge. Och i köket är det ju tyst. Det slutar klicka och batteriet klarar sig en liten stund till. Jag lunkar nöjd runt köksbänken och tänker att jag byter batteri senare, när jag är färdig med disken.
Men då händer det. Utan förvarning. Jag hade ju nyss ätit.
Säga vad man vill om att vara hörselskadad. Men man får i alla fall uppleva en del saker man kan vara säker på inte många andra får.
Som att rapa så att hörseln försvinner.
Fan.
Haha xD
(haha som i ”kul iakttagelse” inte haha som i ”Simpson-ungens Ha-ha med tillhörande fingerpekande)
Haha, got it! ;)