Jag reser mig upp med bultande huvud. Kollar på klockan. Tre timmar. I sträck. Det kan inte vara bra tänker jag. Det känns inte bra. Jag stapplar ut i hallen och passerar hallspegeln. Plötsligt stannar jag till. Såg jag verkligen rätt? Jag hade skymtat något i ögonvrån. Det kryper kalla kårar längs ryggraden, långsamt, långsamt upp. Jag backar tillbaka. Ett steg i taget. Min puls tar kraftiga tag och ror fortare och fortare. Försiktigt vänder jag mig om och ser mig själv i spegeln. Jag drar efter andan.
Japp.
XHTML gör mig fyrkantig.
Bättre det än att du ser en främling i spegeln ;-)
Måste säga att jag tycker idéen med “Kapitel” är ju fan genialiskt! Bra där.
Tack, hajen! Idén har jag ju kört på i ett tag, men det är först nu i det andra kapitlet som det blir synligt. Jag har alltid haft svårt att kategorisera mina inlägg, så det fick bli så här istället.
*skrattar* Åhh vad jag har saknat det här Kalle!!