Det har varit en bättre dag idag. Jag är dålig på det där med personligt metabloggande. Att skriva om just nu, hur jag känner och hur jag mår. Jag försöker istället konstrurera fina och vackra ställningar. Konstruktioner. Och hur personligt är det?
Som en nedrans spade. Typ.
Anyhoo, bär av till bussjäveln strax. Eftersom cykeln min bestämde sig för att bli en av antikrists hantlangare igår och säckade ihop är det kommunaltrafik som gäller. Jag åker fortfarande på halv biljett för att jag ser så nedrans söt ut, och äldre kvinnor has a thing for me. Jag kommer undan med allt.
När jag skrev att det har varit en bättre dag idag syftade jag på hur skit allt har känts på sistone. Inget har fungerat. Och jag har funderat alldeles för mycket. Tänker, drömmer och fantiserar. Det är då jag mår som sämst. Jag blir så självkritisk att det är i det närmaste destruktivt.
Obra.
Om tantjäveln på bussen visste det.
Som jag typ. Inget har funkat de senaste 4 månaderna. Skit bygger på skit och det slutar aldrig.
Jag förstår dig.