Där blixten hittar ned

Talang är ett märkligt ord. Det är så många som bloggar, så många som tycker, som tänker, som vill höra att de har talang. För det är så man syns. Det är så man definierar sig själv idag. Det är så man är unik. Det har vi lärt oss av änglarnas stad.

Jag förstår dem inte.

När någon säger att jag har talang, känner jag mig konfunderad. Kanske nästan lite förolämpad. Som att man av en händelse skulle lyckas med något bra, gång på gång. Jag funderar mycket över det där. Kalla mig egocentrisk eller romantisk, men jag vill gärna tro att jag har talang. Men bara tack vare hårt arbete. Bara tack vare en vilja att vara mig själv.

Vår generation är unik. Åttiotalisterna snubblar nu in i vuxenvärlden. Och vi var de första. De första att uppleva havet av allt. Av reklam, film, musik och TV. Allt är tillgängligt och nära inpå. Varje dag, varje andetag. Vi är de första som den hårda vägen fått lära oss att allt i tidningarna inte är sant, att människor på internet inte behöver vara dem de utger sig för att vara. Att tänka kritiskt är inte för oss ett fint ord i en bok, utan en läxa vi fått leva genom. Internet kom till den upplysta världen mitt i vår uppväxt då vi fortfarande lärde oss att gå, och att falla. Att tänka kritiskt blev en nödvändighet som luft och slitna jeans. Vi såg när regnet kom. Vi var där.

Vi fick lära oss att hålla näsan över ytan under mörka moln som när som helst kan öppna för ett skyfall. Ett regn av information att sålla, musik att lyssna på och film att se. De som växer upp nu får allt gratis. MSN är redan en del av dem precis som mobiltelefoner och dyra kläder. Vi åttiotalister som var där när regnet kom fick lära oss den hårda vägen vad som inte behövs. Att man klarar sig utan allt. Men för dem som är unga nu, för dem där MSN, kläder, gratis musik och gratis film alltid har funnits till handa. Vad gör dem? Hur lär de sig vad som är viktigt? Hur ser de genom regnet om de aldrig varit utan en mobiltelefon och direktkontakt med havet av allt?

Hur ser de att vi alla faktiskt är unika?

Jag tror inte de förstår vad det innebär att ha talang. Hur tungt det är.

Talang är inte något medfött eller någon gudabendådad egenskap. Det är bara att lyckas av en händelse gång på gång. I regnet av information. Det är inte en komplimang man får för att man jobbat hårt. Det är en käftsmäll.

Talang är att vara där blixten hittar ned.

Och stå pall.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

2 reaktioner till “Där blixten hittar ned”

Kommentarer inaktiverade.