Julbordsanarki

Hemma. Trött. Det var fruktansvärt jobbigt men van som jag är gled jag genom kvällen utan problem. Människorna är trevliga men hundratalet personer i en och samma lokal rimmar illa för en kille med hörsel på ett öra. Nu är jag helt yr och komplett knockad av både mat, dryck och ljud. Underhållningen med gitarrer och körflicka var lite för mycket finlandsbåt med dålig utrustning. You do the math.

Det var en väldigt fin restaurang med ett flashigt namn och vackra miljöer. Jag är så mätt man bara kan vara. Julbord borde klassas som biologisk krigsföring. Det råder i det närmaste anarki efter den kalla rundan, den första vändan då man bara tar kalla rätter. När den varma rundan kommer är alla på jakt. Och det gäller att hålla sig framme.

När jag så tillslut nådde de åtråvärda köttbullarna skämtade jag om att man fan kunde ta några och stoppa i fickan. Framför mig stod en kille ur kökspersonalen. Han såg sig om, tittade på mig med allvarliga ögon och sade.

”Jag har inte sett någonting.”

Sedan gick han.