Många och stora tankar just nu. Behöver skriva av mig.
Vad kan jag?
Vad vill jag?
Jag har kommit in på både mitt första- och mitt andrahandsval till Universitetet. Jag har också pratat med min chef och inte helt oväntat kommit fram till att det inte finns någon plats för mig här till våren. På ett sätt var det en gigantisk besvikelse och en stor klump i magen. Men å andra sidan hade jag verkligen inte väntat mig något annat. Detta leder mina tankar in på framtiden, våren och nästa år.
Vad kan jag?
Vad vill jag?
Jag läser en mängd bloggar om reklam, om copywriting, av galet skickliga stjärnor i informations-branschen. Folk som formulerar halva kungariket på en minut och säljer det till läsaren som sväljer med hull och hår. Men samtidigt är det den mest överbefolkade av branscher just nu. Allt som har med kommunikation att göra tror alla att de kan. Alla vill. Medan endast ett fåtal har förmågan, eller Passionen som Johan Holmström skriver i nya upplagan av Ord till salu. Detta stämmer så bra, och oftare än alltid snubblar jag över kompletta klavertramp av personer som tror att de kan formulera sig. Personer som tjänar bra mycket mer än jag. I en bransch jag alltså knappt ska få plats i.
Är det en illusion? Alltihop? Genererad av första gången jag läste Jonas. Är det en tonårsfantasi? Är det bara så att jag låtsas kunna det där med att skriva? I brist på annat?
Passion.
Allt landar där.
Vad kan jag?
Vad vill jag?
Skriva.
Brinna.
Jomenvisst, Kalle.
Sälj den sörjan din idiot.
Så fort ordet media används så verkar folk (”ungdomar”) lockas. Och det kanske är nåt sånt du absolut vill in i, och det är inget fel i det. Men se dig omkring och tänk efter vad du vill och vad som finns mer. Det finns så himla många jobb därute som inte syns, och man ser dem inte förrän man kommer ut i arbetslivet. Själv är jag teknikinformatör. Himla oglammigt och långt från mediabranchen, men jag ägnar dagarna åt att formulera texter (skriver manualer främst). När jag var liten trodde jag att det var författare och journalister man skulle bli om man skulle skriva. Men det finns så mycket mer…
Tixe: Tack så mycket för din kommentar. Jo, jag vet. Jag gick Teknikprogrammet med inriktning mot arkitektur och var -06 helt säker på att det var det jag ville göra. Sedan visade det sig att jag kunde skriva och ingen av mina lärare lät mig glömma det. De jobbade dygnet runt för att jag skulle förstå min egen talang, vilken jag fortfarande tvivlar på. Så det handlar inte så mycket om ”media”, eller att synas, eller att lyckas. Utan om att jag verkar kunna detta bättre än att rita hus.
Författare är jag alldeles för social för att bli. Detta har jag redan utforskat. Och journalistens schema skulle bryta mig på mitten. Men det finns så mycket kvar att det är lätt att gå vilse.
Det där är rätt konstigt… själv knugade jag i en detaljhandelsbutik till för ca åtta månader sedan och har alltid haft en passion för datorer, webb och internet sedan tidiga tonår. Riff, raff, filibombombom och nu sitter jag på ett bolag i en stor koncern fylld med mediebyråer och arbetar med hemsidor. Vad hände där liksom? Jag gillade att jobba som jag gjorde, men nu är jag helt plötsligt här och trivs som attan. Livet kan ta helt konstiga vädningar när man minst anar det. Se till att ha alla vingar ute och dina dörrar öppna så hamnar du nog där du vill trivas. Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra om två eller tre år. Jag visste det inte för fem år sen och jag vet nog det inte om fem till. Men ta det som det kommer, det löser sig alltid. Speciellt för en nitiskt ambitiös kille som du ;)
Jag stal en länk av dig. Mwahaha. Tack.
MrSponge: Tack så mycket! Ja, vi får hoppas att det löser sig.
Länk? Vad? Vilken? *ser mig om*
Äsch, dem var ändå ’nofollow’:ade så det spelade ingen roll. Nåväl. :-) Keep up the good work.
Men du skriver bra.. fängslande!