Kapitel 1: Stort liv

Det kommer krypande över kåk och gränd. Det går inte att värja sig mot det. Livet är inpå mig. Det kommer nu. Förvisso. Jag kan inte tvätta än. Jag bor fortfarande hemma. Jag tittar vissa lördagkvällar på dansbandskampen. Jag har fortfarande en matsedel som varken innehåller protein eller mer än tre stavelser. Jag har bara gått upp tio kilo muskler sedan jag gick i nian och ljuger fortfarande om att jag har gått upp tio kilo muskler. Sedan jag gick i nian. Det längsta jag har flyttat är femhundra meter. Jag cyklar fortfarande på samma gator som jag gjorde när jag var nio. Bara lite längre. Och inte på en bmx. Min första kyss är förmodligen en av de senaste och det där med deklarationer är bortsett från skatteåterbäringen aningen luddigt.

Min gymnasietid var tuffare än jag ville erkänna då och ensammare än jag vill erkänna idag. Mina händer minns fortfarande ångesten av att se henne kyssa någon annan utan att det egentligen var något fel i sig. Jag har inte ätit skolmat sedan -96. Jag råkade i slagsmål med klassens clown, han var clown på min bekostnad, och hade i vevan sönder större delen av ett hotellrum i Prag. Jag har aldrig tagit en enda chans som skulle innebära kärlek. Jag går självsäkert genom livet med en hörselskada men egentligen tär det på mig mer och mer för varje natt.

Jag drömmer ofta. Fantiserar. Om lägenheter med riddarfjärdsutsikt och en katt i fönstret som inte heter något smuligt eller fluffigt utan något hårdkokt i stil med Stefan eller Greger. Jag tror inte, utan vet att jag kommer skriva en bok, en film och kanske en värdelös låt. Jag vet att jag kommer få mitt drömjobb någonstans. Jag hoppas att någon kommer säga att hon älskar mig och verkligen mena det. Och få mig att tro på det. Jag vet inte om jag någonsin kommer sluta kritisera mig själv. Jag älskar med hela mitt varande och skriver på samma sätt. Himelen där sången ekar ifrån är egentligen det enda tak som kan stoppa mig och då ger jag fan i tvättmaskin och dansbandskamper. För livet är fullt av möjligheter och om jag inte har hunnit med något än.

Så betyder det bara att jag har jävligt mycket kvar att uppleva.

Det här är bara kapitel 1.

Våren är sannerligen ung och oanvänd.

[audio:http://www.bykalle.se/wp-content/uploads/105-lars_winnerback_-_stort_liv-soet.mp3]

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

En kommentar till “Kapitel 1: Stort liv”

Kommentarer inaktiverade.