Då var man där igen. I texbearbetandets kreativt brinnande avgrund. Än så länge väntar jag på att kläcka ur mig en mening av värde idag och kanske möjligtvis om min fredagshandikappade hjärna tillåter, formulera den på papper. Men det kanske är för mycket att hoppas på.
Jag har alltid haft svårt att acceptera detta.
Tiden då man sitter och dräller.
Jag har ett skrivbord på en Informationsenhet, ett skrivbord av få, vilket ändå andas lite exklusivitet om man lutar på huvudet till vänster och kisar. Med god vilja tror jag det kallas. Jag har en uppgift att slutföra på tio veckor. Så sitter jag och tänker när jag ska avsluta en mening om folkbokförda barn och deras olycksfallsförsäkring upp till nitton år men inte senare för då slutar man ju blöda när man faller.
Hatar detta.
Så här funkar det nämligen. Det är så här man måste göra. Och man måste acceptera det. Man måste sitta och skriva så jävla mycket man bara orkar med målet att lyckas med formuleringen till budskapet på hemsidan. Allt blir skit. All text blir värdelös och skulle inte ens uppfylla ett pärons högsta dröm att nå bortanför mediebruset. Eller fruktkorgen. Vad fan vet jag.
Du måste skriva nio meningar som inte fungerar för att tillslut få ur dig den där tionde meningen som faktiskt funkar. Skriva, skriva, skriva skit, skit, skit till en enda liten mening blir bra, bra, bra.
Hej, jag är ett Päron och jag är omogen.
Ät mig.
Jupp. Välkommen i klubben. Minns tiden med analog fotografering, på 6 rullar fick man kanske till EN bra bild om man hade tur.
Tips? Acceptera ställtiden.
Och ha flera småsaker igång samtidigt, eftersom vår (även männens, såvitt jag vet) hjärna kan bearbeta flera saker samtidigt på olika plan. Och prata högt, så använder du båda hjärnhalvorna samtidigt (och blir samtidigt ansedd som en kuf på jobbet, men det kan du ju bjuda på om du blir en kreativ kuf).
Jag är helt övertygad om att jag löper stor risk att bli en kreativ kuf i vilket fall. Min simultanförmåga är i klass med en träpall.
Vem vet, kanske även en träpall har ett inre liv :)
Fast nu menar jag inte att du skall ha bollarna i luften samtidigt. Hjärnan jobbar vidare med projektet även om du skriver blogg eller jobbar med ps. Praktiskt va? :)