Idag är jag irriterad. Allt jag gör som involverar andra människor slutar på ett eller annat sätt med att jag pustar, frustar och stånkar. Men aldrig att jag skulle låta det gå ut över någon annan på riktigt. Jag kan sitta och sura, men aldrig förklara varför.
Så jävla manligt.
Det är ju alltid något.
då är vi två om att sura utan att vilja förklara varför.