Jag står på tå och ser några stjärnor

Jag är såld på hösten. Varje år blir jag det. Klockan är halv sju när jag är ute och går och det är mörkt. Jag älskar det. Mörkret. Tittar man upp ser man hur himlen skiftar i färg från marinblått till azurblått till den ljusblåa randen mot horisontens gula kant. Kanten som dansar på skog och hus. Var man än vänder sig ser man det. Och världen har aldrig tett sig lika stor och vidsträckt. Jag står på tå och ser några stjärnor. Solen har gått ned och lämnat oss frusna men den låter himlen fortsätta sitt skådespel. Och det är så vackert. Så vackert.

Kylan biter och får mitt ansikte att stanna upp. Jag ler egentligen. Men det ser dom inte.

Livet blir bittert. Bara så jävla bittert. Det går inte att beskriva hur vacker himlen är nu om kvällarna. Kanske är det för att träden också är vackra. Kanske är det för att färgerna är så många mitt i den mörka staden. Det förundrar mig hur den mörka hösten kan bli så vacker. Men det går inte att beskriva. Man måste ut och frysa för att känna det.

Kanske är det likadant med livet.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

En kommentar till “Jag står på tå och ser några stjärnor”

  1. Hösten är den bästa årstiden. Vintern är för kall, våren för blöt, sommaren är full av äckliga insekter. Hösten är en perfekt blandning av allt plus att alla träd är vackra.

Kommentarer inaktiverade.