Oväntad kondition

Ulrika skriver om hur hon flåsat sig igenom en mil. Starkt. Som fan. Det får mig att minnas mina turer runt Öland förra året. När jag gick på folkhögskola blev det mycket stillasittande med stenålderslaptops. Jag är i stort behov av träning och rörelse så jag drog varje vecka ut och sprang helt sporadiskt. När jag mötte en skylt vände jag och fortsatte åt ett annat håll. När jag kom till Färjestaden brukade jag vända. Det gick bra även om jag varje kväll var halvdöd. Men lite får man väl tåla tyckte jag och fortsatte. Detta pågick i ett år.

Mot slutet bestämde jag mig för att i alla fall se hur långt det var. Så jag snörade på skorna och började springa. För varje skylt med ett obskyrt bynamn på räknade jag ihop kilometerna. Jag sprang samma konstiga runda som nu var en vana och vände vid Färjestaden.

När jag kom hem hade jag chockad räknat ut resultatet: 2.5 mil.

Fy fan.

Efter det slutade jag springa den rundan. Det var ju åt helvete för långt. Det orkar jag ju inte, tänkte jag och började promenera runt kvarteret istället.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

En kommentar till “Oväntad kondition”

  1. När jag inte vet hur långt jag skriver är det typ fyra kilometer. Men, jag lovar, att jag springer längre nu är helt och hållet Nike+ och iPodens förtjänst. Det är världens bästa kombo.
    Kan jag, kan alla.

Kommentarer inaktiverade.