Ibland fantiserar jag om att göra musikvideor. Om att regissera, skriva och dirigera. Kanske agera, men det är jävligt sekundärt då jag har karisma som ett elskåp. Men musik är viktigt för mig, och för andra. Och det fantastiska är att även om en låt har ett specifikt budskap i text och ton, så kan den betyda olika för olika människor. Och det kan man göra mycket av. Det tycker jag är coolt.
När jag lyssnar på denna ser jag en säng och en man. Han sitter på kanten utan tröja men i jeans. Det är dagen efter och han är ensam men ändå inte. Han har en flickvän, men ändå inte. Min fantasi skenar iväg och skapar ett helt persongalleri, ett bråk och ånger. Är det bara jag som gör så?
Somehow here is gone.
Vad ser ni?
[audio:http://www.bykalle.se/wp-content/uploads/03-goo_goo_dolls-here_is_gone-4hm.mp3]
Hm. Jag ser en ung kvinna som sitter på tunnelbanan och gråter. Hon har precis gjort slut med sin kille. I slutet ringer han och ber om ursäkt.
Haha. Typ.
Och där har vi början på en novell! :)
Lova att jag får läsa när den är klar! ;)