Jag tycker om hösten.
Det gör jag. Sommaren har alltid varit för mycket. För varm. För solig. För regnig. Man vet aldrig var man har den. Den hittar på lite vad som helst. Ryssar som spelar makalös fotboll. Lagar stiftas och rivs upp. Carl Bildt byter slips.
Men hösten är risig, ruskig och blöt. Man sitter i fotöljen med en kopp kaffe, en Stieg Larsson och kalla fötter i varma filtar. Varje år. Varje gång. Varje dag. Den ändrar aldrig på sig. Den svenska hösten vet man var man har, till skillnad från den svenska sommaren. Det är samma väder, samma kläder. Det är alltid lika mysigt. Det är alltid lika blött. Och t-shirt och joggingbyxor funkar alltid lika bra.
Inga slipsar här inte.
Bara välkommet regn.
Och alla har det lika jävligt.
Såå, du har börjat på nytt. Intressant.
Hösten är den bästa årstiden (och nej, jag tycker inte bara det för att jag fyller år då.). En kopp te och en skön fotölj på höstkvällen. Oslagbart.
Jag slutade aldrig om du trodde det, Sara :) Jag lämnade bara vedervärdiga Metro och gjorde slag i det jag planerat sedan början av sommaren.
Ja, ditt sista inlägg på metro var lite kryptiskt. Visste inte riktigt vad jag skulle tro. :P
The man from Hedemora likes. Fast å andra sidan gillar jag allt du gör i bloggvärlden, så jag förstod tidigt att ett nytt place skulle vara ett bra place.
Silverfisk, ta ett steg åt sidan, vi har en ny kung i stan.
Men du har glömt svampen. Höstens kantareller. Lugnet när man får kliva runt i storstövlarna.
Jocke: Jag är ingen kliva-runt-i-storstövlarna-kind-of-guy. Men vadå. Jag brukade ju inte dricka kaffe heller.
Hej Kalle!
Fin blogg och kul att hitta mej i din bloggroll.
Haha, hösten är alltid lika jävlig, för alla! Jag tycker sommaren gick för fort. Den var inte sååå varm och lång :( Nu längtar jag nästan till våren. Den är mysig och fin.