Känsloprognos

Det regnade igår.

Jag funderar mycket. Förmodligen är jag en sådan man kallar en känslomänniska. Det är svårt att vara en känslomänniska. Det gäller att fundera ut ett sätt att vara, ett sätt att känna, som fungerar, som inte kväver en. Man måste lära sig hur man själv fungerar.

Vissa dagar slukas jag så mycket av min egen idévärld att jag totalt släpper allt. När detta till och från kombineras med huvudvärk och regntunga skyar så kan det kännas riktigt risigt. Jag kan bli vresig, irriterad och missnöjd med minsta lilla feldosering av kaffet. Det faktum att det aldrig tycks sluta regna dessa dagar i denna vattenhink till håla blir metaforiskt tillrättalagt nog droppen som får hinkhelvetet att rinna över.

Men.

När man är en känslomänniska innebär det också ofta stor passion. En förmåga att njuta av saker. Små, små triviala saker som för utomstående kan uppfattas som enbart en vanlig macka med skinka. När det för mig inte alls är någon vanlig skinka. Nej, det är parma-skinka, på en rostad macka, kombinerat med te (utan h) och ett riktigt bra “Vänner”-avsnitt.

Man lär sig efterhand som passionen flödar genom ens skorpionådror att det är så här det är. Det gäller helt enkelt att göra det bästa av given situation. Att verkligen luta sig tillbaka när det går rätt. När du fått allt gjort, meningen avslutad, benen färdigsprungna och kaffet färdigkokat precis i tid till ditt favoritprogram.

Man lär sig att skrika sig hes enbart den dag problemen verkligen hopar sig tillsammans med den jävla huvudvärk man känner att man aldrig gjort sig förtjänt av. För gör man det då, och enbart då, så har du många dagar tillgodo. Man lär sig att ge sig hän till hopplösheten och gråten i att inte kunna vara del av den sociala krets där flickorna man drömmer om alltid befinner sig. De kretser som man aldrig tycks hantera. De kretsar som alltid skränar, skriker, vrålar eller dunkar. Kretsar som kuvar ens sjävförtroende i ett rum enbart med killar som alla hör bättre än du själv.

Man lär sig allt detta. Livet imiterar livet. Såsmåningom. Såsmåningom kommer det nog gå bra. Det gäller att göra det bästa med det man får under tiden, när känslorna pumpar hårt genom ådrorna.

Man lär sig att även om man lever under regntunga skyar, så behöver det inte betyda att alla moln är grå.

Publicerat av

Kalle

Bloggveteran. Säg hej @bykalle.

3 reaktioner till “Känsloprognos”

Kommentarer inaktiverade.