Ett fenomen som jag snubblat över några gånger i diskussioner med vänner är tankarna över att vilja komma någonstans. Alla verkar vilja det.
Alla vill bli någon.
Jag har en drivkraft att göra saker. Snarare än att bli någon. Självklart finns alla fluffiga rosa moln i framtiden om att stå på löpsedlarna kanske, bli intervjuad eller vad det nu innebär att bli någon. Men varje gång dessa tankar slår mig eller berättas för mig, så dyker samma svar upp i mitt huvud.
Du är redan någon.
Någon i betydelsen speciell. Vilken är den betydelse alla unga idag jagar. Den definitionen som gör dig till människa. Samma definition som undermedvetet tvingar flickor att blondera håret, spruta silikon och slutligen sprida sitt privatliv över löpsedeln. För det är vad definitionen säger. Syns du. Då finns du. Då är du någon.
Bristen på kritiskt tänkande är en av de största problemen i vår varseblivning. Hade denna blonda flicka besuttit förmågan att verkligen, verkligen, tänka kritiskt och för sig själv, så hade hon förstått att det bara är en definition som driver henne att förstöra sitt vacka yttre, en illusion, ett tidningsomslag, ett försäljningsargument.
Att vara någon blir en jakt på grönare gräs, och det där speciella, det där unika visar sig tillslut vara att falla i ramen, snarare än att falla ur den. Och detta gäller alla så kallade trender i att förändra sin personlighet. Att vara någon idag kan också betyda ett tvångsmässigt behov av att ständigt hävda sig, att ha en åsikt, oavsett vad den åsikten kanske egentligen är. Vi lever idag i ett samhälle där att rösta på ett parti med ena foten i Fascismen och andra i Segregationen är att vara någon. Att ha en radikal åsikt. Och man blir förblindad av lyckan av att verbalt slå ned någon vid matbordet och belöningen är illusionen av att vara ett unikum.
Dagligen strävar vi efter att falla ur ramen. När det visar sig att just det, just det var att falla i ramen.
Och kvar står du med silikontuttar under hakan, palestinasjal kring halsen och SD-emblemet på bröstet och inser att du redan var någon. Den där självsäkerheten som du sökte, den fanns inte i alla symboler, tidningsurklipp eller inövade oneliners om öststaterna. Den fanns i dig. Du var någon.
Och vem är inte bättre på att vara du.
Än just du.
