Att bryta

Jag har så höga ambitioner att det ibland knäcker mig. Jag lägger en ofantlig, inte bara ett adjektiv, press på mig själv. Den är närmast omänsklig. Min kära mor påpekade en intressant sak nyligen. Om jag påstår något och sedan snabbt motbevisas blir jag förbannad. Jag kan bli riktigt odräglig. Men saken är den att jag blir inte sur på personen. Jag blir sur på mig själv för att jag hade fel, på att jag inte räknat ut det själv.

Så frågan lyder: Är en perfektionist i spegeln verkligen perfekt?

Vore han perfekt hade han inte tittat in i spegeln alls.

*Knaak*

Genvägar till min skalle

Jag har nu asgarvat mig igenom det första avsnittet av The Big Bang Theory. Igenkänningsfaktorn är skyhög. Skrämmande hög. Det sades också när jag läste på att man riskerade missa en hel del referenser ifall man inte är naturvetare. Jag besitter någon sorts hatkärlek till matte, fysik och kemi men har genomlidit allt det grundläggande och lite till under mina tekniska gymnasieår. Och denna serie blandar ihop mina kärlekar populärkultur och naturfilosofi till en störtskön nördsmoothie som får en att känna sig mindre ensam.

Tack för tipset Sara.

Tack som fan.

Det är i och för sig inte heller första gången hon vet vad jag vill ha.

Moderiktig kritik

Enligt en obekräftad uppgift tjänar Linda Rosing nära 100 000 kronor i månaden på sin blogg. Hon säger att det är ett arbete att blogga. Och att man därför ska få betalt därefter, som med vilket dagsjobb som helst. Blondinbella läses av horder av osäkra tonårsflickor och kallas en modig affärskvinna av radikala och genomtänkta tyckare, utan att de ens givit två sekunders tanke till att hon sitter på namn som förknippas med Googles ledning och andra finanshöjdare.

Man tycker att det är en död debatt och att det är manligt ego som står i vägen.

Jag läste alldeles nyligen i Dagens Nyheter, vi får numera den i brevlådan på prov och jag älskar det, om det demokratiska konventet i Denver i natt. Det hela är mycket intressant och jag försöker insupa så mycket info om det amerikanska valet som möjligt, jag har varit dålig på det på sistone.

Där fanns en notis om hur man tillsammans med Google samlat ihop 500 bloggare och ytterligare 3000 ansökningar för konventet, som en del i nyhetsbevakningen. 150 professionella, men hemskt dåligt klädda, bloggare är fullt ackrediterade på konventet och allt är en del av den nya sortens politiska bevakning som slagit igenom de senaste åren. Där finns namn som Huffington Post och Daily Kos, bloggar med fyra-fem miljoner besökare i månaden.

Jag hade velat se fröken Löwengrip där. Och Linda Rosing. Jag hade velat se dem sitta där med sina Äppel-lappar och ge konstruktiv kritik och genomtänkt analys i den affärs- och arbetsmässiga ton som enligt utsago ska förtjäna dem pengar.

Då kan vi snacka dagsjobb.

I valfri outfit.

Old mans blues

Läste för övrigt för ett tag sedan att Microsoft rekryterat bland andra 54-årige Jerry Seinfeld till sin kommande marknadsföring för att komma ikapp Apple i försäljningsträsket. Han ska locka den unga marknaden, den som Apple just nu har monopol på.

Någon har somnat på ett möte någonstans.

År 1995.

Stick och brinn

Använder för tillfället ett memorystick, ett usb-minne på 512 mb. På det lilla fanskapet var det installerat något fabriksprogram med autolaunch och diverse annat. Jag är inget tekniskt snille. Men om man ska använda ett memorystick, varför i hela helvete ska man behöva använda det genom ett program som inte behövs, som tar utrymme och som sparar raderade filer i en så kallad “Trash”-mapp.

Newsflash. Det är ingen “Trash” OM DET SPARAS PÅ DISKEN.

Då är det en Skitonödig-mapp-med-existensproblem.

Skickar snart USB:t till psyket.