Privilegiet att få puffa kuddar

För att vara en nostalgisk person stannar jag inte så ofta upp och tittar bakåt. I alla fall inte med perspektiv. Snarare med lupp för att studera misstag. Man borde bli bättre på nostalgi. Den sortens nostalgi som får en att må bra.

Det fanns en tid då den här bloggen nästan bara handlade om vilket utseende den skulle ha. Jag satt hemma i mammas källare och ändrade rad efter rad i CSS:en. Jag gjorde det i bloggens inbyggda redigeringsläge och körde ändringen live varje gång. Något som idag hade kunnat användas som en läskig berättelse på en halloweenfest för programmerare.

Jag fantiserade om att jobba på en reklambyrå och få resa. Tanken att få jobba med webbdesign lät så avlägsen och osannolik. Jag har alltid sett det jobbet som likt en inredares. Han kommer in efter att alla har gjort grovjobbet och vevar med sin dyra halsduk, ett glas vin och bestämmer hur puffade kuddarna ska vara.

Men nu får jag betalt för att puffa kuddar.