Hamster för fan

Nä. Ingen praktiklycka än. Men just nu är jag ganska avslappnad. Jag vet inte om det beror på snön som föll igår, eller på att jag är ledig. Kanske beror det på tabletterna jag fått käka för att motverka den där tanden som vägrar komma upp utan strid utan ska slita och riva mig i stycken och få mig att se ut som en hamster. Det svullnar upp på ena sidan och man får problem med att tala rent. Så nu har man inte bara målbrottsskär i rösten, det har aldrig lämnat mig. Nej, nu mumlar man också som om man käkat trettiofem marshmallows och försöker sjunga ”Funny Bunny”.

Hamster för fan.

Som en hamster.

Vajsing på linjen

Jag mår illa. Min tandvärk är inte vidare utspridd, utan håller sig till höger nedre visdomstand. Men som den ligger i. Jag är inte vidare klen. Ni vet alla hur jag i any given situation alltid vägrar be om hjälp. Men det här. Det gör så ont att jag mår illa. Men kaffe hjälper. Någon som har några andra tips? I övrigt har jag fortfarande inte fått någon praktikplats. Jag ska utforska mer idag, har några namn att ringa. Men det är uppe i tiotalet ”Nej” nu. Utan vidare hjälp från min utbildning som ska kalla sig en KY-utbildning. Tjena. Men man orkar inte vara arg. Man vi bara ha ett jobb att gå till i tio veckor nine-to-five. Det är allt. Men satan vad hörselskadad man känner sig på telefon. Och så mår man illa på grund av en tand.

Men det hörs ju inte på telefon i alla fall.

En mulen och sketen tisdag

Mulen och sketen tisdag. Över skolgårn’ gick vi. Hand i hand så där som vi gjorde utan att jag egentligen förstod varför. Jag tror att jag var rädd. När du kysste mig på kinden. Likväl en sketen tisdag kunde jag tro att du tyckte om mig. Men rädd för practical jokes var jag alltid. Rädd för att inse att det inte var mig du tyckte om. Rädd för att inse att det var en lek, som sanning och konka. Jag tror att jag inte hann. Jag hann inte med alla andra i sitt utforskande av livet på skolgården, tjyvrökandet och moppeåkandet. Jag var upptagen med att lyssna och höra och skapa mig en bra framtid den mulna och sketna tisdagen. Upptagen med att värja mig och försvara mig och kanske överleva dagarna då alla andra tycktes veta tillräckligt lite om världen för att njuta av den. Alla blickar du slängde, alla långa kramar jag fortfarande känner och all folköl du drack för mig, och bara mig. Mulna och sketna tisdagar var de allihop. Varje minne av dig kritade på en skolgård. Jag förstod inte varför du ville hålla min hand. Hann inte förstå. Jag tror att jag blev man för tidigt, och pojke för sent. För nästa tisdag hånglade du med honom. Och tåget hade lämnat perrongen.

Filmprojekt på soptipp

Idag stod jag på en soptipp. Eller jag gled mer upp och ned för bråtet i svarta Adidas för 749 kronor och hystade en gammal cykel utan framhjul. Där fanns också ett handfat, tegelpannor, en halv lyktstolpe och en brevlåda det stod Hansson på. Det gav kalla kårar, och man började se sig om efter stora råttor och likdelar. Tankarna gick till filmen Twister och hur sådana stormar ödelagt verkligheten i södra USA. Fast här heter stormarna Gudrun och Ulrik och ödelägger mest en brevlåda som det står Hansson på. Och som i slutändan skitar ned mina skor och jeans en regnig måndag. För i helvete Hansson. Men allt för konsten och allt det där.